Läste en bok om TACK idag i Ersbodakyrkan. Att säga tack kan innebära att man känner en större tacksamhet. Så här skriver Rainer Haak om sina vänner:

" Det finns några människor som jag räknar till mina särskilda vänner. De är mycket olika- olika gamla, olika framgångsrika, de bor nära eller långt borta.

Er, mina vänner tackar jag av hjärtat för er vänskap. Varför?

Därför att jag vet att det finns människor för vilka jag betyder något. Därför att jag har förstått att jag är värdefull för var och en av er, oberoende av vad jag äger eller presterar. Jag är viktig för er bara för att vi är vänner. Jag behöver inte förtjäna eller kämpa för det varje dag. Det är skönt att veta. Tack för er vänskap! "

Så himla fint skrivet. Men det hade lika gärna kunnat vara min tolkning av mina vänner. För så känner jag med, för de som jag räknar till mina riktiga vänner.

Gabriellas sång "Gabriellas sång"
Text: Py Bäckman

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
all den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske jag hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv